Här hittar du ett bildspel om mina smurfar.

Följande text är hämtad från Nostalgibörsen/Samlarguiden som gjorde ett reportage om mig för ca tre år sedan.

Nostalgibörsen(Samlarguiden) 27/5-2006

Smurfsamlare

De små blå PVC-smurfarna började säljas i liten skala 1965. Normalsmurfen, Guldsmurfen och Fångsmurfen var de första figurerna som såldes. En lång era hade inletts och som pågår än idag. I slutet av 1970-talet hade Magnus Olofsson en liten Smurfsamling, som han lekte med hemma i Ludvika. I dag är samlingen näst intill komplett, med knappt 600 figurer.

– Varje gång morfar hälsade på hade han en liten Smurf med sig till mig när jag var yngre, säger Magnus.
– Morfar bodde i Falun och där fanns den stora leksaksaffären Lek & Hobby, som sålde de populära små leksaksfigurerna. Min samling växte så sakteliga och vi var några kompisar som var hemma hos varandra och lekte med Smurfarna. Under 1980 fyllde jag sju år och då drog flyttlasset till Falun, där jag bor än idag. Det blev ett par år till med Smurfarna, men sedan hamnade alla 61 figurerna, som jag då hade, i en kartong på vinden och glömdes bort.

Det skulle dröja till 2004 innan Magnus åter började tänka på Smurfar. Han var hemma hos en kund och gjorde elarbeten. Kunden hade 94 Smurfar och det tände åter Magnus Smurfintresse. Han böjde sig för mammas tjat om att en gång för alla hämta Smurflådan, som glömts bort på vinden. Sagt och gjort, Magnus tog hem lådan från mammas och pappas vind. När Magnus öppnade visste han vad han skulle börja samla på. Magnus har samlarblod i ådrorna, likt en hamster, och tänkte att Smurfarna kan väl inte slängas bort.

– Jag funderade på var jag skulle göra av Smurfarna, säger Magnus.
– Jag vågade till en början inte berätta för sambon om vad jag höll på med. Hon tyckte nog säkert att det räckte med alla tändsticksaskar, spelkulor, frimärken, suddgummin, filmstjärnor, klistermärken, nyckelringar och tåg med mera. Så jag förvarade Smurfarna på jobbet en tid innan jag vågade ta hem dem. Under tidens gång köpte jag på mig flera Smurfar via Internet. Leklynnet hade försvunnit och samlarmanin hade tagit över. Efter en tid vågade jag dock ta hem Smurfarna. Men då ställde jag dem prydligt i några mörka skåp och förstod väl kanske att en dag upptäcker Sofia dem, vilket hon också gjorde. Hon blev skönt nog inte jätteargarg…

Magnus tog ett källarutrymme i anspråk och gjorde hyllor som han placerade alla Smurfarna på. På ett stort bord intill placerade han diverse tillbehör till Smurfarna. Skolmiljö, bensinmack, väderkvarn, westernmiljö och så vidare. Om man tittar på Smurfarna så finns de i alla sorter. De flesta med ett härligt leende Det verkar nästan bara som att Erotiksmurfen saknas. Men kom ihåg att det är leksaker det handlar om, i första hand.

– Det har nog faktiskt blivit mer en samlargrej än leksaksgrej, det här med Smurfar, säger Magnus.
– Storhetstiden för lek var nog under 1970- och 1980-talen. Det säljs en hel del figurer via Internet. Smurfarna kan kosta allt från några kronor upp till 3 000 kronor. Jag saknar egentligen bara en Smurf och det är en Julsmurf på en mintkäpp. Den går att få tag på, men den tillhör de dyraste. Dessutom finns det varianter på Smurfar av samma sort. Oftast är det bara målningen som skiljer dessa åt. Exempelvis kan det finnas samma Smurf med fyra olika målade byxor. Dessutom finns ”falska” Smurfar i omlopp. Det vill säga Smurfar som inte är tillverkade av Schleich, som har patentet. Jag tror att Smurfarna i grundutförande utgör cirka 600 stycken. Till dessa ska räknas de så kallade Supersmurfarna, vilka är små byggsatser som ganska enkelt byggs ihop. Det kan vara bensinpumpar och bilar som kan finnas i asken tillsammans med Smurfen.

Det finns även en hel del reklamsmurfar som olika storföretag köpt reklam på. Mc Donalds, BP, National, Shell, Coca-Cola, Philips, Colgate, Sparkasse och Schimmel Pianos, är några i mängden. Dessutom finns exempelvis kläder, papper, kassar, handdukar och påslakan med Smurftryck på.

– Jag har ett eget litet Smurfrum hemma i huset, säger Magnus.
– Barnen Julia sex år och Jonatan ett år brukar få vara inne där ibland och leka med några Smurfdubletter. Annars finns där en stor mängd kartonger med Smurfar och lite andra prylar.

När Magnus, kallad Storsmurfen eller Skäggsmurfen, någon sällsynt gång får vara ifred kryper han ner i sängen under Smurftäcket och lyssnar på någon Smurfskiva eller bara ligger och beundrar de olika små kartongerna han ställt upp på en hylla intill. Med Smurfnattmössan neddragen somnar Storsmurfen och drömmer sköna Smurfdrömmar.

Fakta
Den belgiske konstnären Pierre Culliford, kallad Peyo, började sin karriär 1947 med en tecknad serie om den medeltida pojken Johan. Pojken fick efter en tid en kompis som hette Pellevin. I serien började under 1958 små Smurfar synas. Ett år senare utkom den första serien med bara Smurfarna, vilken hette Smurfarna och den förtrollade flöjten. Under 1965 var figurerna så etablerade att det tyska företaget Schleich började tillverka tre Smurfar i PVC-plast som leksaker. De fick patent på tillverkningen. Det blev Normalsmurfen, Guldsmurfen och Fångsmurfen först. Därefter blev det olika figurer under årens lopp. 1966 kom Spionsmurfen, Svarta argsmurfen och Trumsmurfen. Sedan dröjde det till 1969 innan fem nya Smurfar kom, som exempelvis Astronautsmurfen och Gammelsmurfen. Under 1978 stegrades produktionen och de så kallade Supersmurfarna började säljas, vilket var Smurfar med olika små tillbehör. Först var Kälksmurfen, Sotarsmurfen, Skidåkarsmurfen, Smurfen på trehjuling, Skateboardsmurfen och Trädgårdsmästarsmurfen med skottkärra. Året efter utkom den mänskliga figuren Gargamel i olika former och hans katt Azrael. Ett par som gör livet surt för de olika Smurfarna. Under 1982 var Smurfarna så pass kända att amerikanska filmbolaget Hanna-Barbera började spela in Smurffilmer. Totalt har det blivit cirka 150 avsnitt.

Under 1988 och 1991 utkom inga nya Smurfar. Men därefter har produktionen pågått hos tyska Schleich. Under 1992 dog Smurfarnas skapare Pierre Culliford. Men sonen Thierry tog över verksamheten och fortsatte produktionen. Han utvecklade Smurfarna varje år under olika teman. Under senare år har intresset för Smurfarna ökat, vilket troligtvis beror på människor som Magnus Olofsson, som en gång haft Smurfarna som leksaker och som numera övergått till samlande.

För mera vetande: www.holmfridsfigurer.se